tisdag, juni 21, 2005

min egen junta



Det tog 23 år innan jag äntligen hittade mjukisbyxorna som förenar en avslappnad inställning till livet, rullbandsexperiment och kanske även någon slags vårdinstitution. Så sagolikt ”livsnjutande avant garde-kompositör” att humorblaskan The Wire borde skämmas över att ha valt att bortse från mjukisbyxorna för att istället skriva om ”his neatly pressed khakis, the knitted white sweater or the crisp Reebook touchline jacket” som ett tecken på hans ”casual elegance that allows him to both blend in and stand apart from the suburban sprawl that surrounds him”. Mannen i de så elegant avklippta mjukisbyxorna heter Tod Dockstader och är 73 år gammal. Du hittar en strålande intervju med Tod i senaste numret av ovan nämnda tidning och du finner vidare information här. Allt tyder på att det här är en förträfflig gubbe; han verkar go, hans skiva ”Quatermass” har skänkt mig mycket njutning och...ja, sedan är det de där byxorna. Kalla mig David Toop, men det är sådana här byxor man tar på sig när man är sugen på rullbandsjox.