yeah, it's me again

Prästgropen, Alvaret, Öland, Sverige.

Just got back from Öland and spending a few days with my dear friend Gustav. More documentation should follow.

A few very nice reviews of "On a winter's day" have been published here and there:

Mats Gustavsson, The Broken Face:
Viktor Sjöberg On a Winter’s Day (Kalligrammofon Recordings)

Aching, slow melodies and intelligent, restrained mixes of oceanic sound textures are the main ingredients of Gothenburg-based Viktor Sjöberg’s first album for the Kalligrammofon imprint. We get 34 minutes of precise, slowly shifting images of water flowing, air moving and billowing or a deserted railroad platform on an exceptionally wintry and dark December morning. As you stand there, gazing at nothing in particular you realize how beautiful it all is. This is where On a Winter’s Day comes in, with its unhurried mix of guitar washes, desolate drones, field recordings and the occasional beat.

Sjöberg unfolds a seamless connection of rails that stretch from border to border of an equally restful and haunting landscape. There's something wondrous and spiritual about the whole thing, a rarely seen hazy grace reminiscent of a flock of birds making their way over vast flatlands on their annual trip to warmer climes. Just like the birds, the ten melodies rise and fall in a dazzling topography of sound as the wind changes. A beautiful soundtrack for hangover addled regrets or pondering about what once was.

This lovingly molded capsule of subtle aural brilliance is for long lonely nights and dimly lit bedrooms. Could easily be filed right next to people like Stars of the Lid and Aarktica, and if that's not a compliment I'm not sure what is.

Björn Berglund, Ergo:
Viktor Sjöberg
On A Winter´s Day
(Kalligrammofon)
4/5

Det finns en smittsam ödmjukhet i Viktor Sjöbergs musik. Den är
varsamt frammanad och därigenom fundersam och kontemplerande i sitt
uttryck. På omslaget till "On A Winter's Day" sitter Viktor
tillsammans med sin hund Douglas och sover i baksätet på en bil.
Sover. Det ser fantastiskt avkopplat ut. En sinnebild för lugnet i
Viktors musik, som dock är mer skärpt än det vi vanligen kallar sömn.
Skivtiteln har norpats från en halv textrad från Mamas and the Papas
"California Dreaming" och likt den så ofta feltolkade sextiotalshiten
handlar "On A Winter's Day" om kyliga vinterdagars längtan efter vår
och värme. Genom en flitigt använd akustisk gitarr förmedlas en känsla
av att när väl våren kommer, så kommer den att vara efterlängtad.
Viktor har tagit tillvara på ljud som läckt in i mikrofonen och låtit
dem bli en oskiljbar del av musiken, en sorts fältinspelning i
inspelningen så att säga. En kvinnoröst som säger "jag är klar nu" gör
att fiktionen bryts för en stund och musiken placeras i ett sammanhang
samtidigt som vi fått en skymt av dess förmodade musa.
Avslutningsvis måste också Henrik Lundströms omslag omnämnas, det
lever i symbios med skivans uttryck. Färgerna är kallt blåa på
konvolutet, varmt röda och murriga inuti. På ett av omslagets foton
lämnar Douglas tassar spår i den sista av vintersnön, snö som ligger
kvar på själva cd-skivan som skiner vit och silvrig. Idén att låta
låttitlarna representeras grafiskt är något Henrik utvecklade redan på
Differnets första album med de kolorerade fyrkantiga mönster som
delgav låtarnas stämningsläge och längd. På "On A Winter's Day" finns
samtliga titlar skrivna i ascii-kod, mönster som är utmanande
tankenötter att deschiffrera.
I tider när musiker mer än nånsin borde anstränga sig för att förpacka
sina verk omsorgsfullt, är Viktor Sjöbergs "On A Winter's Day" ett
föredöme. Och det omsorgsfulla anslaget gäller även musiken, i allra
högsta grad.

PM Jönsson, Göteborgs-Posten:
V. Sjöberg
On A Winter´s Day
(Kalligrammofon)
4/5

Med utgångspunkt i naturens skiftningar, vardagens oväntade dramatik och en relation sitter Viktor Sjöberg i hemmastudion med gitarr och apparater. En skiva växer fram.
Det finns något i låtarna som gör att Sjöbergs klangpoesi känns mer personlig än mycket annat i samma genre. En stark närvaro kanske. Eller en utpräglad fingertoppskänsla, balansen mellan ljudkällorna imponerar. Melodierna stannar kvar. Och det är bitvis lika vackert som William Basinskis ambientloopar.

Frans de Waard, Vital Weekly:
VIKTOR SJÖBERG - ON A WINTER'S DAY (CD by Kalligrammofon)
In the world of Vital Weekly we get new composers every week. People that we never heard of, but who are suddenly there and who produce some fine music. People like Viktor Sjöberg. He started to play music in 1995, with 'a rather naive idea if what hip hop could be', later to become 'real' hip hop, but these days his music is not like that at all. The new ingredients for his music are 'often unprocessed field recordings as well as his sampling of phonograph records'. Apparently the musical theme is built around the opening chords of a very famous popsong, but shamefully I admit I don't recognize it. The acoustic guitar, often used to create intimacy, plays the main role in the music of Sjöberg. It's a way of 'criticizing as well as acknowledging that myth'. Sjöberg's music can best be classified as highly melodic ambient glitch music. Vague music patterns, the tinkling of the guitar, the field recordings, which actually sounds more processed than not, and the typical sound processing, it all sounds familiar, it's a bit too much Stephan Mathieu, I guess. Perhaps the interest of Sjöberg lies in bringing out the guitar a little bit more than Mathieu would have done, but by and large it's a similar type of microsound/glitch popmusic. Excellently produced by the way. This is quite a nice CD throughout, and there are surely enough people who would dig this. Me too actually. (FdW)