"Mescalin mix"

A collection of tidbits from the last couple of weeks (to be updated and completed).



The Structures Sonores Fall Tour 2008 was a tremendous success in almost every way imaginable. First of all; Auton performed four times in four cities under conditions that were all very different from eachother. My favorite one was actually Copenhagen, the very first show. As the tour went on I became more involved in the Auton show as a performer and I did not have the time to fully enjoy the nuances the way you do when you're in the audience witnessing something really special. And Copenhagen was special. These were the first shivering notes that Auton had performed together on a stage since around August 2006. (Correct me if I am wrong.) This was also the first time I got a chance to see them live. And I was swept off my feet.



The venue, Det Poetiske Bureau was certainly interesting in many ways but most of all it was kind of a perfect setting for Auton to play on a Thursday night. In fact, it would be nice if they played there every Thursday for the next 20 years. Den orientaliske mattor, art, great atmosphere and a really, really happy singer.

More soon.




Hannna Eliason, Tidningen Kulturen on V. Sjöberg New Jazz Quartet @ Geiger:

Från Sverige kommer även Viktor Sjöberg, som intar scenen med en något reducerad upplaga av sin new jazz-ensemble. Denna kväll utgörs den av två saxofoner, elgitarr och piano. På den lilla scenens ena kant står bandledaren själv, fingrar på en laptop och ger diskreta handsignaler till sina bandmedlemmar.

Musiken börjar ofta trevande och känns en smula flyktig och irrande, men i takt med att fler lager och harmonier byggs på smälter allt samman till ett rytmiskt flöde som känns urbant och modernt. Jag kommer på mig själv med att dras in i en ström av dagdrömmar, och tvingas rycka mig ur den känslan genom att plita ner ord som "organiskt", "böljande" och "futuristisk" i min lilla svarta anteckningsbok.

Nu vill jag inte på något sätt antyda att Sjöbergs musik skulle vara så tråkig att lyssnaren måste börja drömma sig bort - den inbjuder snarare till att på ett njutbart sätt stiga in i reflektion och eftertanke.

Än mer imponerad blir jag då jag senare får reda på att musikernas hörlurar hade en alldeles speciell funktion. Själv noterade jag dem men antog att de hade med medhörningen att göra. Men nej, det visar sig att var och en fått egna stycken musik att följa rakt in i öronen, utan att veta vad bandkamraten bredvid hört samtidigt. Ett intressant koncept som visar sig fungera utmärkt även i praktiken.

That last part is not a 100% correct, but that's fine.



Very nice words written by Thomas S. at Weakling Child, on both the VSNJE-album and the Auton/VSNJS-show in Stockholm (with grain loving photos):

Något som dock provocerade klarinettälskaren Mårten bortom sans var att Viktor mot slutet tog fram detta instrument, ställde den bredvid laptopen och lät bli att spela på den. Något slags statement kanske?

Very nice and well written piece of criticism was published in Swedish folk music paper Lira: