Angelica Butura är bland annat känd som skarp skribent för publikationer såsom Twisterella och Digfi samt som värd för den världsvana popmusikklubben Volupté. Nu visar hon upp en ny sida.
Det har blivit dags för Angelica Butura att helgonförklara människor, och vi är mycket stolta över att hon gör det just här på elefanten.
Önskar jag kunde samplat ljudet då en stor svart man satte sig snett mittemot mig på pendeltåget och började tugga tuggummi ljudligt. Ett slags repetitivt klickande och krasande, medan de lokala förmågornas målarglädje susade förbi på tågen vi mötte. Eller det skevt hackiga ljudet från cykelkedjan som skuttade omkring som en spattig hyperaktiv barnunge var gång jag försökte växla, när jag lånade min arbetskompis cykel för att åka till bankomaten. Eller de krispiga frasande ljud som uppstår när man rotar längst ner i chipspåsen, förbi de andra chipsen, för att komma åt de där små sönderdelade i botten som alltid är mycket mer smakrika än de andra för att kryddningen brutalt mosats in i dem medan de fallit sönder.
Som ljudmässigt illitterat, men en hängiven lyssnare, uppskattar jag dem som gör ljud till annat än vad de var när de föddes. Då beundran inför ljud för min del angränsar till religiös fanatism, vill jag helgonförklara ett antal människor som vet hur man gör med dem.
Först ut är Mats Björk från tidigare Seamonster1, som numera kallar sig Mats Majessic när han framträder i duon Majessic Dreams, eller Monsieur Elektrigato när han framträder under namnet Kompjotr Eplektrika. Av den här uppräkningen inser ni redan att det handlar om en man med absurt många talanger.
Som del i Majessic Dreams gör han smygskrämsel-ljud med hjälp av elektroniska maskiner, stämningsfullt och lockande, fascinerande som en David Lynch-film. Men stunden när jag verkligen föll, rakt ner i någon sorts förstummad dyrkan, var när jag såg Kompjotr Eplektrika framträda på Perfekt From Now On-festivalen i Malmö kring midsommar. Bekanta hade förvarnat mig om den hemmasydda djur-dräkten, men föga anade jag att den förutom estetiskt tilltalande dessutom var något slags syslöjds-variant av ultimat bisarr sexuell fantasi i form av en snabel som sträcker sig hela vägen från munnen till de privata delarna. Kombinera denna plötsliga insikt med musik som perfekt balanserar mellan floorfiller-elektronika och noise, med små upptäcksfärder till rundgång. Och vad mer behöver sägas om livespelningen än de sista ord som finns i Kompjotr Eplektrikas presentation på bolaget Terminal Products hemsida; ”With more than eight years experience in the field of giant rabbits, odd synthezisers and various distortion units, they are guaranteed to break the ice at any party.”
|