2004:låtar

I ett försök att sammanfatta året bjuder elefanten härmed på en liten lista över några av årets bästa låtar. Jag hoppas att jag ska kunna följa upp den med ytterligare texter om andra bra saker.

Usher - "Confessions (interlude)" & "Confessions Part II"
Usher alltså. Han har väl släppt en del album, men ingen har orkat lyssna (med undantag för världens finaste "You Remind Me of a Girl"). Han var väl länge (av förståeliga skäl..."Usher"!!!) endast en angelägenhet för de som går igång på sådan där snickarbyxor-soul. Men nu har någon bestämt sig för att han är störst. Det mesta Usher gör är ju hursomhelst riktigt dåligt, ingen förändring där liksom. Men "Confessions Part II" med sitt interlude fick mig att smälta. Oj oj oj oj oj oj. Texten var så fruktansvärt bra att det enda som ens kom i närheten av den var Jens Lekman och då hoppas jag att du vet att jag menar buisness.

Hello?
Yo I'm in the booth I'mma call you right back
Nah I just gotta put this one part down I'mma call you back
I'm at the studio man what--
Man quit playin' with me man
No for real don't play like that
Are you--are you serious?
How you know?
Put that on everything.
Damn.

Och videon sedan... Lätt den bästa soulvideon sedan D'Angelo klädde av sig och tittade dig djupt in i ögonen.

Angie Stone - "U-Haul"
Även om man för ett ögonblick bortser från den fina och flitigt citerade Missy-författade texten, ("this is as tragic as when Michael left The Jacksons"), slog den här låten allt annat på Angie Stones tredje album med hästlängder. Men det är heller inte så konstigt eftersom den var bättre än precis allt annat. Missa den inte.

3 of a Kind - "Babycakes"
Så mesig att den får Florian att framstå som ett farligt hetsigt Lightning Bolt. Årets bästa singel från East Hackney. Jag tror att Mattias Holmberg beskrev rappen som "tafflig" när han skrev om "Babycakes" på The Jet Set Junta. Det är i så fall årets understatement. Herregud.
Hoppas att 3 of a Kind aldrig går ut gymnasiet, hoppas att de aldrig lär sig rappa och hoppas att de aldrig, aldrig släpper ett album.

Kings of Convenience - "I'd Rather Dance with You"
Getting into the swing. Getting into the swing. Getting into the swing. Getting into the swing. Getting into the swing. Getting into the swing. Getting into the swing. Getting into the swing.

Mokira - "hassleholm"
Läs här. Jag håller tummarna för en halvtimmesversion av "hassleholm" på 2005 års iDEAL-festival.

Kelis - "Trick Me"
Kelis - "Milkshake"
Kelis & Andre 3000 - "Millionaire"
Sjukt oväntat att Kelis skulle stå bakom tre av årets absolut bästa singlar, men så var det. Jag har redan skrivit om dem i år, men jag kan bjuda på ytterligare ett bevis för hur Kelis dominerade 2004.
Jag satt framför tvn en sen kväll och sökte mig planlöst mellan kanalerna. Jag stannade upp då jag upptäckte att MTV sände ett liveframträdande med just Kelis. Under framförandet av "Trick Me" gjorde hon under ett kort ögonblick något som fick samma effekt hos mig som åtskilliga s.k. "rockkungar" förmodligen har velat framkalla hos sin publik sedan sedan innnan rocken fanns. Det var kanske det FRÄCKASTE jag har sett på en scen och jag kan naturligtvis inte uttrycka det i ord. Det skedde i samband med raden "freedom for you was always/ whatever landed on your dick" och involverade ett raskt hanterande av mikrofonstativet. Alltså...ni skulle ha varit där.

Differnet - "Settled (808 version)"
Differnet feat. Johan Duncanson - "On a trail"
Så här i efterhand kan man kanske ana att den omarbetade versionen av debutens "Settled" markerade, om än bara tillfälligt, en ny riktning för Differnet. Basen. 808:an. Det är åtminstone detta som smakproven från det kommande albumet får mig att associera till. Bland dessa smakprov återfinns "On a trail" där gruppen får sällskap av en av mina två svenska favoritröster. Och även om förutsättningarna för vacker musik såg bra ut på pappret är det inget som går att jämföra med det vi nu bjuds på i "On a trail". Jag kan faktiskt inte säga mer än så just nu.

Dizzee Rascal - "Stand Up Tall"
Bland annat för att han är den förste rapparen som har kunnat säga "get paper" på ett fräscht sätt sedan första Wu-Tang-skivan. Och för att han såg så borttappad ut när han klämdes in mellan några lättklädda tjejer i videon. När andra gör sina fåniga grimaser och juckanden var Dizzee alldeles för upptagen med att rappa. Och grejen är att DET HÖRS. Albumet var förresten lite roligare innan jag köpte det.

---

Nedan följer ytterligare en låt. Jag skrev om den på engelska av någon anledning.

Momus & Anne Laplantine - "A Spratch O' Thyme"
This song kind of sums up 2004 for me. It is from an album, "Summerisle", which I have not really listened to in its entirety. But before that, it was known as "thyme.mp3", available for download at the Momus web site.
The last article ever published on Twisterella was an interview with Anne Laplantine. Klas Senatus Sjögren posed relevant questions and Anne answered them in a manner which made this article a worthy good bye-wave to this truly fantastic magazine. Maybe this is why I also connect this song with what I would like to call "the post-twisterella publications". The Jet Set Junta, Relevans and Travelling in audio and art... all made for brilliant reading in 2004.
Oh yeah, the "Momus Radio"-piece with Anne Laplantine was really exciting as well.